Svenska, finska eller engelska – eller alla tre?

Redan nu använder man på vissa områden, till exempel det matematisk-naturvetenskapliga, knappt alls finska eller svenska utan i huvudsak engelska som forskningsspråk”, sades det i Statsrådets principbeslut om nationalspråksstrategin 2012.

Det är alltså ingen nyhet att forskare numera riktar sig utomlands på ett helt annat sätt än för något decennium sedan.

– Det gäller också juridiken, men där fungerar återkopplingen till Finland på ett annat sätt tack vare att finska och svenska är officiella språk i EU, säger Katja Lindroos. Hon är finlandssvensk jurist från Åbo Akademi som doktorerat vid Åbo universitet och nu är professor i handelsrätt vid Östra Finlands universitet (ÖFU).

För forskare inom den juridiska disciplinen var det enligt henne tidigare mest frågan om att påverka lagstiftningen i Finland. Därför var forskarna nöjda med den nationella forskningsmarknaden.

– Då universiteten nu pressas att bli internationellare måste också forskarna se ut i världen på ett annat sätt än tidigare. Nu börjar forskarna också se vikten av att översätta de nationella traditionerna till ett språk som kan förstås av en större publik inom EU:s lagstiftningskretsar, säger Lindroos.

Nordiska dimensionen förstärks

Markku Suksi, professor i offentlig rätt vid Åbo Akademi och viceordförande i den av Statsrådet tillsatta delegationen för språkärenden, konstaterar att det kan vara bekymmersamt ur den nationella juridikens perspektiv att engelskan har fått en så framskjuten ställning i forskningen.

– Enligt statsrådets justitiekansler ska det ändå alltid vara möjligt att avlägga en akademisk examen på något av nationalspråken. Därför är jag språkmässigt inte särskilt orolig just nu åtminstone för juridikens del, säger han.

Enligt honom verkar det som om den nordiska dimensionen, särskilt kontakten till Sverige, håller på att förstärkas i den akademiska världen.

– Det kan till och med hända att detta stärker svenskans position i Finland, säger Suksi och får medhåll av Lindroos.

– Forskningsnätverken är starka i Norden och då är den vetenskapliga kunskapen i svenska viktig. Fast många nordiska forum publicerar artiklar på engelska är det för att hålla kvaliteten och få en bredare forskningsbas, säger Lindroos.

Det är aldrig fel att kunna många språk, men det är viktigt att sköta om sitt eget språk.

Världen är öppen

Lindroos påpekar att digitaliseringen och den öppna forskningen inte bara har öppnat världen för finska forskare, utan också öppnat Finland för utländska influenser på ett hälsosamt sätt.

– Om inte finländska akademiker inom olika vetenskapsgrenar riktade sig ut mot den internationella marknaden skulle vi prata för oss själva i Finland och inte kunna påverka den allmänna utvecklingen i EU, säger hon.

EU-domstolen har enligt Lindroos nu mer och mer börjat lyssna på övriga medlemsländer än Storbritannien. Det har enligt henne gett ett viktigt utbyte av språklig information mellan Finlands och EU:s rättsordningar som enligt henne påverkar även det rättsliga språket.

– Svenska och finska är officiella språk i EU-rätten, liksom alla andra EU-medlemsländers språk. Den vägen har den nordiska och mellaneuropeiska kulturen allt starkare börjat föras fram
i europeisk lagstiftning medan den anglosaxiska influensen har minskat.

Inte bara engelskans fel

Suksi ser inte heller någon stor risk för att lagstiftningen eller lagberedningen skulle lösgöras från nationalspråken trots den internationaliserade forskningen.

– Man ska givetvis bibehålla systemet att en universitetsstuderande ska kunna behärska någotdera national­språket på utmärkt nivå och förutsätta språkkunskap på utmärkt nivå vid tjänstetillsättningar, säger han.

Lika viktigt är det enligt honom att det i fortsättningen finns tillräckligt med privatpraktiserande jurister som kan upprätta civilrättsliga dokument på svenska och företräda svenskspråkiga parter i olika typer av processer.

– Det förutsätter akademisk juridisk utbildning på svenska i Finland även i framtiden, säger han.

Det är enligt Suksi också möjligt att en eventuell utarmning av språken beror på annat än engelskan, som till exempel att människorna läser och skriver mindre än förr.

– Men det är klart att man bör göra allt man kan under studietiden, inbegripen läsning av hela böcker och avfattande av rättsfallsanalyser, uppsatser och avhandlingar pro gradu, helst på svenska eller finska. Det är aldrig fel att kunna många språk, men det är viktigt att sköta om sitt eget språk, säger han.