Om delegationen och lite annat

Blogit ja Kolumnit
05.12.2018 • Asko Nurmi

När jag beslöt att lämna förbundets förtroendeuppdrag blev jag ombedd att skriva några rader i Juristnytt. Så varför inte?

Det finns vissa saker i den här typen av självförfattade återblickar som jag inte är särskilt förtjust i: upphöjande av den egna karriären, refererande till gamla goda tider och sägande av det sista ordet i redan glömda tvister.

För att inte tala om bortförklaringar. Jag försöker alltså undvika allt detta. Eftersom framtiden är ett oskrivet blad återstår nutiden.

I skrivande stund är det avtagande intresset för att rösta i delegationsvalet en central fråga för Juristförbundet. Från att ha legat på över 30 procent för tre år sedan har valdeltagandet sjunkit till under 20 procent.

Slutsats? Orsakerna är många: den allmänna nedgången i valiver, fackförbundens dåliga rykte (vållat av vissa FFC-förbund?), grumlingen av Juristförbundets kärnbudskap, trögheten hos de indirekta påverkningsmöjligheterna, ökad individualism, det förändrade röstningssättet…

En möjlig orsak till det minskade intresset är valens färglöshet.

En möjlig orsak till det minskade intresset är valens färglöshet. Den senaste tiden har varit så lugn och händelselös att man inte (ens inom Juristförbundet) riktigt förstår vad valet gäller. Skillnaden mellan de eniga, färglösa och konturlösa kandidaterna är alltför ringa. Någon har föreslagit accentuering och betoning av olikheterna. Kanske det. Men…

När jag för x antal år sedan gick med i Juristförbundets verksamhet deltog jag i ett delegationsmöte vid vilket delegaterna i en grupp bestämt krävde att en delegat med kännedom om en annan grupps, nämligen domarnas och föredragandens, angelägenheter inför 44 delegater och andra närvarade i förtroende skulle yppa de minimivillkor som gällde för lösande av en lönetvist mellan domarna och justitieministeriet.

Jag talar inte om ett angrepp bakifrån (försöket misslyckades), utan om det dråpliga i att tvisten och dess konsekvenser inte gällde ett mellanhavande mellan den privata och offentliga sektorn utan en tvist inom den senare. Divergerande uppfattningar mellan den privata och den offentliga sektorn delar ofta åsikterna inom Juristförbundet.

Nåja, allt löste sig till slut och tiden läkte såren.

Delvis samtidigt och delvis senare fann och framförde en mycket aktiv delegat flera missförhållanden i Juristförbundets verksamhet i allmänhet och i styrelsens verksamhet i synnerhet. Mötena dominerades i stor utsträckning av detta tema. Av rädsla för att bli stämplade undvek många delegater som hade en annan syn på problemen än den aktuella delegaten att stöda ens de vettigaste förslagen.

Men visst diskuterade man. Och visst röstade man.

Delegationens senaste år har präglats av sämja, men så har det minsann inte alltid varit.

Delegationens senaste år har präglats av sämja, men så har det minsann inte alltid varit. Måhända är dagens färg- och konturlöshet orsaken till hela samhällets blygsamma röstningsiver.

Men det behöver inte vara så. Se bara på USA! I mellanvalet i november avgavs hela 114 miljoner röster, vilket är 31 miljoner fler än gången innan.

Juristförbundet har 28 medlemsförbund utöver studentförbunden. Det säger sig självt att alla inte har samma intressen, men divergensen behöver inte betonas i tid och otid.

Jag hoppas innerligt att den nya delegationen är aktiv och konstruktivt kritisk i sitt värv.

Jag hoppas innerligt att den nya delegationen är aktiv och konstruktivt kritisk i sitt värv. Alla som känner ansvar inser att Juristförbundet varken får bli ett musealt organ eller ett treårigt experimentlaboratorium för varje ny delegation.

Kämpa!

Asko Nurmis tidigare förtroendeuppdrag: medlem i Juristförbundets sektion för den offentliga sektorn, styrelseledamot, ordförande i förbundets utbildningspolitiska kommitté, ledamot i ekonomiutskottet, styrelseordförande och förbundsordförande.