Covid-19 drog krokben för det nordiska samarbetet

De nordiska samarbetsavtalen är mer överenskommelser än bindande avtal.

Allt började när coronakrisen slog till våren 2020. Då överflyttades beslutsfattandet, som i de nordiska länderna traditionellt varit decentraliserat, i ett slag från myndigheterna till ländernas regeringar, men ett visst undantag för Sverige.

– Regeringsmakten placerades i förgrunden i de nordiska länderna eftersom det helt enkelt inte fanns tid att skräddarsy ny lagstiftning för att hantera coronakrisen, säger samhällsforskaren Siv Sandberg vid fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi i Åbo Akademi.

De nordiska ländernas sätt att agera skiljer sig i alla fall från varandra, vilket enligt henne har sin grund i olika förvaltningstraditioner.

Det var först när krisen bröt ut som det framgick hur mycket ländernas förvaltningsmodeller egentligen skiljer sig från varandra.

– Det var först när krisen bröt ut som det framgick hur mycket ländernas förvaltningsmodeller egentligen skiljer sig från varandra; där den danska regeringen var snabb med att stänga skolor och restauranger litade regeringen i Sverige på myndigheterna och lät livet fortlöpa nästan som normalt, säger Sandberg.

Historien spökar

Den så kallade västnordiska förvaltningsmodellen som tillämpas i Danmark och Norge innebär att grundlagarna fortfarande bär spår av den maktfördelning som rådde under den oinskränkta kungamaktens tid.

– Alla lagar i den danska lagsamlingen innehåller frasen ”Vi Margrethe den anden, af Guds Nåde Danmarks Dronning, gør vitterligt: Folketinget har vedtaget følgende lov”. Den som letar efter en norsk lag finner på motsvarande sätt skrivningar om att olika ärenden ska avgöras av ”Kongen”, säger Sandberg.

Kungahusen deltar givetvis inte i lagstiftningen nu längre utan står närmast som symboler för en odelad statsmakt.

Kungahusen deltar givetvis inte i lagstiftningen nu längre utan står enligt henne närmast som symboler för en odelad statsmakt. Det innebär i förlängningen att ministrar i Danmark och Norge har långtgående befogenheter att gripa in i aktiviteterna inom sina verksamhetssektorer.

– Den stora minkskandalen i Danmark i november i fjol är ett talande exempel på vad som kan hända när en minister kan köra med raka rör; livsmedelsministeriet bestämde att landets alla 14 miljoner minkar ska avlivas på grund av muterad coronasmitta på minkfarmer. Till råga på allt var beslutet lagstridigt och ledde till den ansvariga ministerns avgång, säger Sandberg.

Sig själv närmast

Den så kallade östnordiska förvaltningsmodellen i Sverige och Finland bygger i högre grad på en maktfördelning mellan regeringen och myndigheterna än i Danmark och Norge.

– Men där Sverige har ett uttryckligt förbud mot ministerstyre kan de finländska ministrarna agera mera självständigt. Finlands grundlag ger dessutom till skillnad från i Sverige möjlighet att ta ibruk en beredskapslag och införa undantagsförhållanden om landet står inför ett allvarligt yttre hot, säger Sandberg.

Där Sverige har ett uttryckligt förbud mot ministerstyre kan de finländska ministrarna agera mera självständigt.

Trots att delar av den normala lagstiftningsprocessen sattes ur spel i alla nordiska länder i fjol våras baserade Finland som enda nordiska land sitt agerande på beredskapslagstiftningen.

– Det kulminerade i stängningen av Nyland och i att passagerar- och persontrafiken till och från Finland avbröts nästan helt för en tid, säger Sandberg.

I en färsk rapport av Sitra framgår att Sveriges regering diskuterade Finlands åtgärder med den finländska regeringen våren 2020.

De nordiska samarbetsavtalen sattes ur spel när länderna koncentrerade sig på att hantera sina egna kriser.

– Det kan tolkas som ett försök att påverka åtgärderna i Finland men kan lika väl tas som en normal diplomatisk diskussion. Huvudpoängen här är i alla fall att de nordiska samarbetsavtalen sattes ur spel när länderna koncentrerade sig på att hantera sina egna kriser, säger Sandberg.